Nu finns min bok på bibblan

Kom just hem från stan. Jag fikade med Ronny och gick sen till bibblan för att kolla efter min egen bok Jag känner ändå ingen i Norrköping. Linköpings stadsbibliotek fick in den för någon vecka sen, men den har varit utlånad tills nu. Jag fick leta en stund, den stod nämligen inte under Berg. Någon på biblioteket hade ställt den på en hylla där den syntes lite bättre.

Så där stod jag med min egen bok i handen och tänkte att förhoppningsvis så kommer ett antal människor jag aldrig träffat läsa den här. I stort sett vem som helst i Linköping med omnejd kan råka få syn på den. Det kan hända imorgon och det kan hända om tio år. Det kan vara en man eller kvinna, en undersköterska eller en direktör. Min potentiella läsare kan vara tolv eller 78 år. En del kommer att avsky den och kanske till och med bli förbannade över vad jag skrivit, andra kommer att gilla den och kanske känna igen sig och identifiera sig med någon av huvudpersonerna. En läsare kanske blir så tagen att han skulle vilja bli polare med någon av personerna som jag diktat ihop om de fanns på riktigt, en annan kanske blir så upprörd att han vill slå någon av karaktärerna på käften, medan en tredje bestämmer sig för att inte begå de misstag som någon gör i min bok. Det finns en risk att någon läser boken från pärm till pärm för att sen vilja skälla ut mig för att jag slösat hans tid, medan någon annan kanske vill träffa mig och tacka för att jag gett honom eller henne underhållning eller en tankeställare.
Men vad de än tycker har jag tagit mig in i läsarnas hjärnor och i bästa fall fått dem att tänka på saker de aldrig funderat över förut.


Det kändes bra.


Så nu kan ni som inte har
beställt min bok från vulkanförlaget enkelt låna min bok på bibblan om ni vill läsa den.

För övrigt har jag fått hem ett antal exemplar av boken. Jag har upptäckt att det är mycket lättare att sälja den om jag har den rent fysiskt i handen, än att uppmana folk att beställa den på nätet. Det har gått bra, tio exemplar gick åt i rasande fart då jag frågade vänner och bekanta. Nu får jag snart hem femton ex till, så om det är någon av er som bor i Linköping och vill köpa min bok utan att betala frakt är det bara att ni hör av er.

 

Här kan ni läsa Correns recension av Jag känner ändå ingen i Norrköping.

Och här kan ni läsa en recension av bloggerskan Lilla Blå, som jag själv tyckte mycket om.

 

Jag vet att jag har skrivit alldeles för lite här på sistone och det har berott på olika saker. Mitt humör har gått som en jojo de senaste veckorna. Jag har varit instabil och pendlat mellan att känna mig glad, pigg och förhoppningsfull till att nästa dag bara tycka att allt är tråkigt och meningslöst.

 

De dagar när jag känt mig uppåt har jag ibland börjat skriva lite om olika saker. Och som ni kanske har märkt har jag oerhört svårt att skriva korta texter. När jag väl börjat skriva så blir det oftast väldigt långt, och det tar ganska mycket tid att skriva texten, lägga upp den på bloggen och välja ut bilder.
Men när jag varit på bra humör har jag på senaste tiden känt mig kraftig utåtriktad, fått ett sug efter att träffa folk, umgås med mina vänner, prata och skratta, sitta på ett café och spana efter vackra tjejer, ta del av livet. Så då tröttnar jag snabbt på att sitta framför datorn, skrivandet är en ganska inåtvänd syssla och det finns roligare saker att göra. Så jag har lämnat datorn och lägenheten och gått ut i solen istället.

 

Andra dagar har jag känt mig låg och grubblande och alldeles för inåtvänd. Jag har en tendens att börja fundera i jobbiga banor ibland. Tänka på saker som hände för länge sen som inte blev som jag ville. Det kan vara stora livsomvälvande händelser och det kan vara små skitsaker. Trots att jag vet att jag inte kan göra något åt saken nu börjar jag försöka skriva om historien i mitt huvud, och tänker: om jag ändå gjort så istället, om inte den saken hade hänt just då, då kanske allting hade gått så mycket bättre, då kanske allt hade blivit så annorlunda.

De dagarna har jag blivit så oerhört trött på mig själv och på min egen hjärna. Jag har bara velat stänga av, dra täcket över huvudet, försökt sova så mycket som möjligt, läst böcker, kollat på tv, gjort meningslösa quizar på facebook. Jag har inte velat skriva något som helst som jag skulle kunna lägga ut på internet, inte velat se mina egna tankar sättas på pränt.

 

Men idag är jag i nåt slags mellanläge. Jag har ro i kroppen att sitta och skriva, men jag känner mig inte så låg och inåtvänd att det jag skriver blir för mörkt och trist. Livet känns helt okej. Ikväll är det quiz på puben, och det brukar alltid bli trevligt.


Kommentarer
Postat av: Robert

Hej,

jag har läst din bok och vill tacka för en trevlig stund.

Jag har en måhända underlig fråga, men jag undrar om du vet hur många ord det är i din bok? Om du har kvar manuskriptet, och på ett enkelt sätt kan räkna orden med "Verktyg" eller någon funktion.

Postat av: Olof

Hej Robert

Min bok är på 35 tusen ord eller 188 tusen tecken med blanksteg. Eftersom du har läst min bok och har en blogg skulle jag tycka det var kul om du skrev en recension eller liknande.

Mvh Olof

2009-09-23 @ 10:53:55
Postat av: Lars B

Tjenna Olof.

Har äntligen fått ändan ur och beställt till Bona.

Hårdpärm så klart :)

2009-09-23 @ 11:58:23
Postat av: Robert

Tack för uppgifterna!



Det kan mycket väl komma en recension, men jag är dålig på att skriva grundliga ordentliga saker, utan det brukar mest bara bli en eller ett par meningar, hur bra eller dåligt jag än tyckt det var.

Vi får se.

2009-09-23 @ 13:13:09
Postat av: Denhemlige

Det var inte lika svårt att flyga helikopter som jag trodde. Kom över i kväll jag bjuder på bira och en tripp till Brasilien ;)

2009-09-23 @ 14:12:37
Postat av: Pete

Jag röstade på dej olof :)

Postat av: Olof

Tack Pete!

Inte för att jag har någon som helst chans att vinna, men ändå :)

2009-09-23 @ 20:53:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback