Vad jag egentligen vill

I år var det 268 personer som var angelägna om att sommarvikariera på Corren. Av dem kommer vi att kunna erbjuda ett trettiotal vikariat på alla våra olika avdelningar. Som du förstår var konkurrensen väldigt hård och du är en av dem som inte får arbeta hos oss just i sommar.

 

Det var exakt det här som jag fruktade när jag öppnade mailet igår. Jag fick inget sommarvikariat på Corren i år heller. Trots att jag praktiserade där i höstas, trots att jag hoppat in som timvikarie ett par gånger och skrivit några konsertrecensioner som frilans. Och om inte Corren, där jag redan jobbat, vill anställa mig så kommer jag med största sannolikhet inte få sommarjobb på någon av de andra tidningarna där jag sökt heller.

Jag kommer aldrig att få in mer än en lilltå i journalistbranschen. Det är dödlig konkurrens om varenda litet vikariat. Mina meriter står sig helt enkelt inte i den konkurrensen, och så länge jag hela tiden blir utkonkurrerad av någon annan har jag ingen möjlighet att förbättra mina meriter.

Det var Corren jag hoppades på. Jag har aldrig varit så naiv att jag trott att jag skulle kunna få fast anställning, det är nästan omöjligt i journalistbranschen och dessutom har Corren gjort sig av med folk de senaste åren. Men jag hade hoppats på att åtminstone få ett sommarvikariat, och att jag efter det kanske skulle kunna få hoppa in då och då som timvikarie medan jag sökte jobb på andra tidningar. Det var min plan, min väg ut ur den situation som jag befunnit mig i de senaste åren.
Men så blev det inte.

 

Så vad fan ska jag göra nu?
Till att börja med ska jag njuta av våren och sommaren. Från och med nu och fem månader framåt har jag absolut ingenting emot att vara dagdrivare. Vem vill egentligen sitta inlåst framför en dator i maj när man kan sitta nere vid ån och dricka bärs eller åka och fiska?
Problemet är att det går åt stålar. Även om jag kan roa mig på billiga sätt på sommarhalvåret så räcker inte mitt bidrag särskilt långt. Jag behöver inte åka på dyra semestertripper eller sitta på Stora Torget och dricka öl för sextio kronor styck. Men jag vill åtminstone ha råd att ta en glass på Gyllenfiket eller köpa med mig ett billigt sexpack och kanske en baguette när vi åker och fiskar.

Det löser sig nog på något sätt. Djävulen dansar i tomma fickor. Jag tyckte jag roade mig jävligt mycket förra sommaren trots att det känns om att jag var luspank hela tiden.

 

Förutom att göra det bästa av situationen och njuta av att vara ledig istället för att deppa över att jag inte fick nåt sommarjobb måste jag fundera över vad jag ska göra av mitt liv.

Mina erfarenheter de senaste åren gör att jag mer och mer börjar luta åt att det bara finns ett svar på den frågan.

Jag lyckas aldrig pressa mig in så långt i journalistbranschen att jag kan försörja mig den vägen, och de andra jobb jag lyckas få är också högst tillfälliga. Om ingen tidning vill anställa mig och mina andra försök att komma in på arbetsmarknaden misslyckas så kanske det är dags att jag inser att det egentligen inte var vad jag ville från början.

Jag har aldrig velat bli en vanlig knegare och journalist är egentligen ett andrahandsval det också. Det är författare jag alltid har velat bli. Skriva vad jag vill på mina egna villkor. Spegla min egen och mina vänners verklighet och ge min version av hur jag tycker att världen ser ut.

 

Jag fick ett refuseringsbrev häromdagen. Jag försöker fortfarande få min bok Jag känner ändå ingen i Norrköping (just nu kan ni läsa den här, eller låna den på Linköpings stadsbibliotek) utgiven på ett riktigt förlag. Det skulle kännas mer officiellt än att ge ut den själv på Vulkanförlaget.


Så här skrev Reverbförlaget:

I dagsläget är det inget som passar in i vår utgivningsplan för 2010/2011.
Hoppas att du hittar ett annat förlag till ditt läsvärda och träffsäkra manuskript!

 

Jag blir inte nedslagen av ett refuseringsbrev, alla författare har fått mängder av sådana. Även om de inte vill ge ut min bok så tyckte förlaget att den var läsvärd och träffsäker. Det bekräftar vad jag alltid trott. Jag har förmågan att bli skönlitterär författare, jag besitter den talangen. Jag kan jobbet, jag har något att säga och förmågan att uttrycka det.

Det är det enda jag vill, så jag måste fortsätta försöka trots att livet kan kännas som en kamp under tiden.

Det finns ingen anledning att ge upp min dröm bara för att åren går.


Charles Bukowski
var 50 år när han debuterade. Innan dess levde han ganska miserabelt och försörjde sig på diverse så kallade skitjobb. Men han gav aldrig upp.


Kommentarer
Postat av: Malin

Jag tycker du ska ta tag i drömmarna i ditt tidigare blogginlägg NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU. Idag på en gång. Åk till Irland, prova något annat, om inte irland så kasta pil på jordgloben o åk. Du kan ju inte sitta vid stångån o dricka mellisar halva året o sen ha höst-vinterdepression. Spara pengarna från sexpacken så kan du dra med ryan air el dyl. Lycka till!!!

2010-04-10 @ 14:27:36
Postat av: Anonym

Andra sommarjobb då, har du sökt det? Även om de inte motsvarar dina drömmar kan de inbringa en slant o en fot kommer in, som kan leda till annat... Plugga då? Ja inte till sommaren kanske, men till hösten... Kanske måste du tänka om...börja i någon annan ände, aktivt, innan du kan skrida till verket med drömmar om journalistkneg och författargenombrott! Good luck!

2010-04-10 @ 16:57:08
Postat av: Din gamle klasskompis

Själv gav jag upp mina försök inom media branschen för länge seden. Jag har aldrig sett maken till nepotism inom en yrkesgrupp. (Apropå andra kommentarer här: kan jag tycka att man får akta sig för att ge "goda råd" till andra människor. . .)

Må gott gamle vän!

2010-04-10 @ 17:56:19
Postat av: Olof

Som vanligt visa ord från min gamle klasspolare

2010-04-10 @ 17:59:36
Postat av: Ante

Härligt med positiva tongångar. Lycka till med skrivandet. Din blogg uppskattas.

2010-04-10 @ 20:03:20
Postat av: Working nine to five

Hoppar med ett leende på läpparna ur sängen kl 0530 varje morgon. Kastar mig på cykeln o drar till jobbet. Jobbar(det är helt ok o faktiskt stimulerande) åker o hämtar knoddar på dagis. Känns skönt att få lön varje månad även om jag inte blir rik . Ville jag ha det så, är det min livsdröm? Nej egenligen skulle det vara kul att jobba med mitt stora intresse . Men det är en tuff branch så till dess det har gett sig o leder någonstans får det fortsätta vara just det en passion och en lust. Om ingen ville vara en vanlig knegare hur skulle det då gå med det skrala bidrag du idag får? Just det non existing . Bra att nära sin dröm men ditt resonemang gör mig upprörd .

2010-04-10 @ 20:55:35
Postat av: Olof

Malin / Working nine to five,

Kul att du trivs med ditt liv, men varför skriver du under två olika alias på samma inlägg? Det är inte första gången du försöker med det.

2010-04-10 @ 21:05:06
Postat av: Rasta Popolov

Har du aldrig funderat på att bli privatdetektiv?

Det kan ge inspitation till en ny bok,tex "Gåtan om malin".Är hon en eller två, eller är de två på en dator?

"Vad gjorde Bukowski under tiden?"

2010-04-11 @ 07:06:46
Postat av: Gert-Inge

jag är en privatdetektiv.

2010-04-11 @ 08:17:04
Postat av: Gammal Hårdrockare.

Olof: Tänk så här: Vissa fick förmågan att passa tider, svetsa ihop plåtbitar eller dunka plastslagg borta vid plastfabriken. Andra fick förmågan och intresset för viktigare ting, som att t ex skapa vacker musik, konst eller skriva. Tänk på det! Du tillhör ju dem som har högre mål i livet.

Postat av: Anonym

Försöker med det?med vad?working nine to five var en bra överskrift till mitt sista inlägg har jag brutit mot något jag inte känner till? Sorry

2010-04-11 @ 10:25:37
Postat av: Gammal Hårdrockare.

Ett litet tillägg: De flesta som slår igenom som författare är äldre, mycket få är t ex under fyrtio. Och handen på hjärtat; hur många av de unga författarna är egentligen läsvärda? Det mesta är ju bara krystad och överpretentiös akrobatik med noll underhållningsvärde. De bästa författarna skrev ju faktiskt sina bästa romaner när de var över femtio år.

2010-04-11 @ 10:54:10
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/
Postat av: Nilla

För mig är det tragiskt att den vuxen, frisk man inte får något jobb. INGET. När andra människor varit arbetslöa en längre tid blir dom utstämplade och man kräver att man tar det jobb som erbjuds, någonstans i Sverige. Hur lyckas DU att gå arbetslös år ut och år in, utan att samhället kräver något av DIG...mycket märkligt tycker jag, mycket märkligt. Det är kanske dags att inse att du inte kan försörja dig på det du skriver och att journalistbranchen kräver mer meriter än vad du har...dags att börja jobba helt enkelt...

2010-04-11 @ 14:38:30
Postat av: Gammal Hårdrockare.

Nilla:



Vilka jobb är det som "erbjuds" den halva miljonen som är arbetslösa? Kan du inte tala om det? Jag tror att de skulle uppskatta den informationen. Kom igen nu! Var någonstans erbjuder de jobb till Sveriges alla arbetslösa?

2010-04-11 @ 16:39:04
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/
Postat av: Nilla

Gammal hårdrockare;

Vad jag mest funderar över är hur man kan gå arbetslös år ut och år in och fortfarande lyfta a-kassa. Det är fan inte många som kan det och dessutom tycker han det är skönt att vara "ledig" på sommaren och sitta vid ån och dricka folköl...det är ok, men inte på min bekostnad.

2010-04-11 @ 17:08:06
Postat av: Olof

Nilla,

Du vet ingenting om mig. Du vet inte vilka jobb jag söker, hur mycket eller vad jag har jobbat med de senaste åren, vad jag har för bidrag eller vilka krav arbetsförmedlingen ställer på mig. Jag tänker inte förklara mig för dig för du har inte med det att göra. Jag skiter fullständigt i vad du tycker och tänker.

Jag vidhåller att det är skönt att vara ledig på sommaren. Det tror jag de flesta människor tycker.

2010-04-11 @ 19:29:45
Postat av: MP

Ren katastrof att man kan glida runt i samhället utan att knega. Under flera år! Och dessutom tycka att "det är skönt att vara ledig". Nä, vi borde göra nåt åt detta. I Brasilien har jag hört att polis (med de mer välbärgades samtycke) mördar uteliggare och luffare. Företrädesvis barn. Är inte det en bra lösning? Vi slår ihjäl alla som tycker det är "skönt att vara ledig" helt enkelt? Vi skjuter alla lata arbetslösa jävlar! Put them up against the wall and shoot them bara. Sen staplar vi liken på Folkungavallen så vi kan spotta på patrasket.

2010-04-11 @ 20:08:03
Postat av: MP

OBS ironi ovan för er som inte fattade det.

Jag har valt att vara knegare och hade tur, skicklighet och viljan att få ett jobb. Jag har god ekonomi, bor bra, bil, hemmabio, välfyllt barskåp, sommarstuga o allt sånt där som förgyller livet. Jag har det ekonomiskt ofantligt mycket bättre än mina arbetslösa bröder. Jag avsätter med glädje en liten del av mina skattepengar till såna som Olof. Visst, det finns en del jävlar som jag inte skulle ge ett öre men vem fan vill inte hänga nere vid ån och dricka bärs hela sommarn? Slå ihjäl mej...

2010-04-11 @ 20:17:35
Postat av: Jimmy Hjort

Om ni läser bloggen så borde ni ju veta att Olof inte har gått arbetslös "år ut och år in". Utan fast anställning-ja. Knegar gör han ju faktiskt då och då.

2010-04-11 @ 20:25:33
Postat av: Aina Popolov

Vuxenlivet synes vara dig fjärran Olof, så varför inte försöka skriva en barnbok.

2010-04-11 @ 21:34:59
Postat av: Nilla.

Jimmy; Dom få, korta gästspelen han har gjort i arbetslivet de sista åren är väl inget att tala om.

I ett jobb i hela Sverige på flera år, så jävla tuff är inte arbetslösheten. Den är tuff det vet jag, men inte ett enda jobb i hela Sverige på flera år för Olof...vill man så löser man problemet till slut...någonstans finns det ett jobb, vilket jobb som helst. Med detta menar jag generellt att är man frisk och arbetsför så finns det jobb, någonstans, någongång i vårt avlånga land. Är man beredd att flytta på sig för att tjäna lite pengar så går det. Detta ger erfarenhet, vilket slår högre än att inte få den alls...medn man kanske får sänka ambitionsnivån och inte sikta på författare och/eller journalist. Detta är min åsikt, lika mycket värd som er andras, bara att jag kanske inte håller med Olofs livsstil (vad et gäller hans arbetslöshet, och resonemang att det är skönt att vara dagdrivare på sommarhalvåret).

2010-04-12 @ 07:03:30
Postat av: Gert-Inge

Jag skulle vilja vara arbetslös.

2010-04-12 @ 12:21:25
Postat av: Gunilla

Olof jag har mycket nöje av att följa din blogg. Utmärkt skrivet, men i samband med inlägg som detta undrar jag om du tror det är så klokt att skriva inlägg som rex Mitt liv som Mjölbyreporter . Där uttrycker du en inte helt positiv bild av arbetet att skriva på lokaltidningsnivå , i ett tidigare inlägg ville du inte skriva för en annan lokaltidning eftersom det gav för lite betalt i förhållande till arbetsinsats. Eftersom lokaltidningen skrivit om din blogg får man ju tro att någon där läser den ,då kan man tro att du antingen inte tänkt på detta eller att du helt enkelt inte vill arbeta där. Chansen att få jobb ökar ju inte. Vill man få in en fot eller åtminstone ett par tår kan det vara smart att ta ett mindre bra betalt arbete som kan generera mer arbete eller vad tror du???

2010-04-13 @ 16:59:03
Postat av: Ulven

Känns onödigt att försvara Olof för det klarar han förmodligen bättre själv, men eftersom jag känner honom väl så vet jag att när han jobbar så älskar han att jobba. Problemet idag är att arbetsgivarna sitter i guldsits. Ingen nyanställer och dom som har jobb får jobba halvt ihjäl sig, alternativt hyr man in folk på timmar eller projektanställer osv. Ingen får chansen i dagens sverige, så är det bara. Vad hände med alliansregeringens löften om sysselsättning? Det visade sig att innanför allt guldpapper så var det ändå bara skit. Fy fan för dagens sverige där visitkort och fina titlar är allt som räknas. Men vi har ju i alla fall ett kungligt bröllop att se fram emot.......

2010-04-14 @ 19:19:11
Postat av: Gert-Inge

Gunilla!



Ärlighet varar längst. Ska man skriva att det är underbart att arbeta som lokalreporter när man tycker helt tvärtom. Jag tror och hoppas inte att personalansvariga på Corren anställer eller inte anställer utifrån blogginlägg. Jag tycker att Olofs synpunkter om arbetet som lokalreporter snarare torde ge honom en större chans till arbete inom journalistvärlden. Det är ju fakriskt ingen nyhet att det är ett mediokert skrivarjobb. Det vet alla som jobbar inom området och man är öppen med det också.



Jag vill samtidigt passa på att slå ett slag för ny regering! Nu har vi chansen att stoppa de uppenbara orättvisor som skapats under de senaste åren.

2010-04-14 @ 19:55:21
Postat av: Gert-Inge

Nu är grannarna ute och halar flaggan, innan mörktets inbrott. Smygrasister och konservativa traditionalister finns överallt. Det är tur att det finns vissa som tycker att flagghalning är viktigare än välfärd.



Ulven!



Skönt att det är bröllopp snart....

2010-04-14 @ 20:52:07
Postat av: Gert-Inge

Nu är grannen ute och halar flaggan, innan mörkrets inbrott. Smygrasister och traditionella konservatister finns överallt. Viktigare med flagghalning än välfärd.



All makt åt Tengil

2010-04-14 @ 20:55:25
Postat av: Gert-Inge

http://open.spotify.com/track/1FuttKHMF7DKq8bWT4qhVy



Jag äslakr Woody Guthrie mer och mer, tyckte det var en inskränkt amerikan i början, nu är han på väg att bli min hjälte.



So long

2010-04-16 @ 19:07:27
Postat av: Malin

Gert Inge!



Ärlighet är en fin egenskap, likaså att stå för sina åsikter. Däremot är det definitivt riktigt oklokt att på sin blogg framföra åsikter som kan försämra Olofs chans att få ett arbete. Givetvis klart som korvspad så är det inte till sin fördel att skriva så. Vadå alla vet ju att det är ett trist arbete?? Tveksam till om reportrarna på lokaltidningen som kanske arbetat där under många år blir speciellt smickrade och positiva till dylika blogginlägg. Är du arbetsgivare och har ett antal sökande väljer du nog den som troligast gör ett gott arbete med goda meriter och en shysst inställning till sin arbetsgivare. ( Man kan i dessa fall uppsåtligt hyckla utav bara fan om det ökar chansen till löning, eller hur)

2010-04-16 @ 19:26:48
Postat av: tom lilywhite

Hej Olof,

många kommentarer fick du:)

Men lyssna nu på mig, jag ville också bli journalist och författare till varje pris.

Frågan är hur länge du ska tro på din dröm om att en dag ska du bli författare?

Du refererar till Bukowski som var 50 när han debuterade.

Mitt råd är att ge upp det hela. Även journalist. Du skriver bra. Javisst. Men om det inte lossnat än så.......

Tänk om. Plugga till nåt annat, lärare, socionom, whatever.

Det kan sluta i katastrof om du fortsätter tänka som du gör...

Lycka till!

Tom

2010-04-17 @ 01:29:29
Postat av: J

http://augustpalm.blogg.se

2010-04-17 @ 01:42:58
Postat av: Gammal Hårdrockare.

Nej, Olof. Du ska INTE sluta upp med att försöka. Den dagen man ger upp sina drömmar blir man en död man. Man andas och betalar sin skatt, men mer är det inte. Är det verkligen värt det?

2010-04-19 @ 10:36:10
URL: http://gammalhardrockare.blogspot.com/
Postat av: Malin

Vad skriver du på för roman / novell nu? Ytterligare socialrealism?

2010-04-20 @ 21:25:06
Postat av: Per K

Jobbigt med drömmar som ej slår in.

Men så är det för MÅNGA. Man biter ihop och gör det man måste för att överleva, för att försörja sig själv och sin eventuella familj.



Olof vill ju vara någon sorts workingclass-hero, men verkar vara väldigt långt ifrån verklighetens arbetare...



Lycka till.

2010-05-02 @ 10:50:09
Postat av: Gustav

Bukowski var kanske 50 år när han debuterade som romanförfattare men han skrev i hela sitt liv och blev ständigt utgiven i litterära tidskrifter bland annat.



En fördel om man vill skriva är att ha något att skriva om. Kanske är det dags att i likhet med Bukowski börja ta lite skitjobb (jag anser inte att det finns några såna egentligen) för att åtminstone få lite att skriva om?

2010-05-20 @ 19:57:12
URL: http://sparsamtleverne.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback