Automatvapen, tidvatten och chips till lunch

Torsdag eftermiddag. Jag sitter i mitt kök och lyssnar på min nyinköpta skiva, Damien Dempseys The Rocky Road. Jag fick lön igår (egentligen skulle den kommit idag, men eftersom jag ännu inte fått mitt bankkort så fick jag hämta den kontant på jobbet igår kväll).  Vi har fortfarande kvällskurser och jag kunde inte fira med pubbesök, så jag tyckte det var lämpligt att investera en del av lönen i en ny cd.

 

Jag har gillat Damien Dempsey sen jag såg honom som förband till Sinead O'Connor för sju år sen, och så fort jag fick reda på att jag skulle flytta till Irland så tänkte jag att jag måste passa på att se Damo live igen. Jag hade räknat med att jag skulle behöva ta mig till Dublin eller Belfast, men nu slumpade det sig så bra att Dempsey faktiskt ska göra en konsert på Dundalks Trav- och galoppbana. Igår gick jag dit och köpte en biljett. Damien Dempsey är mycket populär här på Irland, så jag tänkte att det var bäst att köpa biljett så fort som möjligt. Den kostade bara 15 euro, och då ingick inträde till hästkapplöpningarna som hålls tidigare samma kväll.

Fredagen den första oktober blir en helkväll då jag först bettar lite på hästarna och står med en pint i näven och skriker för att jobba fram min kuse, och sen ser en troligtvis jävligt bra konsert.

Jag lyssnar på Damien Dempseys senaste platta just nu och tycker den är riktigt bra. Det är coverversioner av irländska klassiker, allt ifrån The Pogues till folksånger som är över tvåhundra år gamla.

 

Som sagt fick jag lön idag. Tyvärr är inte allt pappersarbete klart så jag fick betala 41 procent i nödskatt. Men jag gnäller inte. Jag har redan betalat en månads hyra i förskott och har inga andra räkningar. De pengar jag fick kontant igår ska bara räcka en vecka, och den är ungefär samma summa som jag hade att leva på en månad i Linköping efter att hyra och andra räkningar var betalda. Dessutom brukade jag ha skulder och krognotor att betala efter det.

Jag tror att jag kommer att ha det rätt bra ekonomiskt här nere. Jag är van att snåla och min grundlön innan provision är faktiskt lika mycket som den högsta lön jag någonsin haft i Sverige, när jag jobbade som redigerare. Dessutom kommer jag bara att behöva betala 21 procent i skatt, och eftersom jag delar hus med två andra är min boendekostnad mycket lägre nu än förut.

 

Varje eftermiddag den här veckan ska vi vara på jobbet halv fem. Jag har tillbringat dagarna med att driva omkring på stan och försöka lära mig hitta ordentligt. Jag har lyckats hitta nödvändiga saker för mig som bokhandlare, antikvariat, skivaffärer och flera olika lågpriskedjor där jag kan köpa käk billigt. Igår råkade jag av en slump hamna på ett bra promenadstråk längs floden genom parker och andra grönområden.

Trots att det bara bor en tredjedel så mycket folk i Dundalk som i Linköping så är inte stadskärnan alls så mycket mindre. Man ser mycket folk på gatorna och utbudet tycker jag faktiskt är bättre. Det finns definitivt fler pubar i den här stan, och antalet restauranger, affärer och gallerior är väl ungefär detsamma.

Jag kan inte komma på något som jag saknar. Det finns till och med ett casino där det är pokerturneringar varje tisdag och torsdag. Inköpet är lågt, mindre än tio euro, så det kommer jag givetvis testa nån kväll.

Dessutom spelar Dundalk FC i den högsta fotbollsligan, så vi har snackat några grabbar om att gå på en hemmamatch om några veckor. Jag har gångavstånd till arenan. Hemma skulle jag behövt åka till Norrköping eller Åtvidaberg för att se på allsvensk fotboll.

Och som jag redan berättat finns det möjlighet att gå på häst- och hundkapplöpningar en liten bit utanför stan.

 

Jag har lagt märke till vissa saker som skiljer sig från Sverige här nere. Pubarna har till exempel aldrig uteserveringar med utsikt och gator eller torg. Istället har de små uteplatser innanför puben som är riktigt mysiga, där man kan sitta om man vill röka.


Vi var på ett ställe som hette O'Connell´s i söndags när det var riktigt sommarvarmt här nere. Den puben hade en jättefin uteplats där vi satt och snackade över våra pints. Det fanns också en liten avdelning med tak över, sköna fåtöljer och fjärrvärme där man kan sätta sig om det är kallt eller regnar.

För övrigt gillade jag verkligen O'Connell´s och tänker absolut gå dit fler gånger. Undervåningen var ganska stor med två barer, en avdelning med fåtöljer och stora teveaparater där man kunde se på fotboll, och en darttavla. På övervåningen fanns det tre biljardbord och två snookerbord. De hade ett specialerbjudande med en pint Beamish för endast 3,50 euro. Beamishen är inte riktigt lika smarrig som Guinness men ändå en riktigt god stout, och för det priset kan jag inte ens få 40 cl taskig lager i Linköping.

 

En bisarr sak jag har lagt märke till är när de fyller på bankomaterna här nere varje tisdag. Pengatransporterna har inte bara poliseskort. Det står militärer med kamoflageuniformer, hjälmar och dragna automatvapen och vaktar.

 

Tidvattnet är ett påtagligt faktum här. På väg till travbanan gick jag förbi hamnen där Castletown river mynnar ut i Dundalk bay. Då var det lågvatten och båtarna stod på land säkert femtio meter från det lilla vatten som fanns kvar.

 

I nästan alla affärer har de ett paketerbjudande som verkar vara en typisk irländsk jobblunch och inte är något för hälsofanatiker. Den består av två smörgåsar med till exempel tonfisk eller kyckling med sallad och majonäs, en burk cola eller seven up, samt en liten påse chips. Jag har svårt att se någon käka chips på lunchen i Sverige.

Detta kostar bara 2,50 euro, vilket jag tycker är prisvärt. Så jag har ätit en sån lunch på jobbet flera gånger. Men i framtiden ska jag nog laga käk hemma och ta med mig matlåda.

 

Som jag tidigare berättat så är nästan alla på jobbet utlänningar, vilket är ett litet problem eftersom min engelska nästan blir sämre då jag kommunicerar med tyskar med heltaskigt uttal som hela tiden stakar sig och försöker hitta ord. (Tyskarna försöker åtminstone, fransmännen håller sig bara till varandra och Italienarna svarar knappt på tilltal. Varje dag går cheferna igenom något på engelska, sen får vi andra en liten rast då någon måste förklara allt igen på italienska.)

Som tur är har jag faktiskt lyckats hamna bredvid den enda irländska personen i vårt team. Hon heter Triona och är född och uppvuxen i Dundalk. Det är hon som berättar för mig om vilka pubar som är bra, om olika konserter, vart jag ska köpa biljetter och hur jag tar mig dit.

 

Den här veckan har vi haft kurser till halv elva varje kväll, så jag har bara åkt hem och sett på tv efter jobbet. Men på fredag ska vi både börja och sluta tidigare och sen är lärandet över.

Då blir det med största sannolikhet utgång efter jobbet. Triona har tipsat mig om att det ska vara drag på Ridleys´s på fredagar. Då kostar tydligen allt - en pint bärs, en whisky, en Bacardi breezer eller vad man nu vill ha - endast tre euro. Och hon sa att musiken är bättre där än Brubakers och Good time Charlies.

 

På måndag börjar allvaret med jobb på riktigt.

 


Kommentarer
Postat av: Mysan

Du Olof, Norrköping spelar väl inte i allsvenskan ;P

2010-08-19 @ 18:28:10
Postat av: denhemlige

Olof skiter i allsvenskan,det är bk derby som gäller:)

2010-08-20 @ 18:04:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback