Det går bra nu, kompis, det går bra nu

Något som har varit ett mysterium och lite av ett problem är att alla nyanlända utom jag har kontrakt där det tydligt står att det rör sig om en tillfällig anställning. Jag har inte vetat varför mitt kontrakt är annorlunda. Bland de som gör samma arbetsuppgifter som jag är så gott som alla säsongsanställda. Nu är vi över 40 stycken men det är bara fem som jobbar året runt, och efter jul behöver de överhuvudtaget ingen svensktalande på den här platsen.

Jag har tänkt att även om mitt kontrakt är en tillsvidare anställning så finns det inget som hindrar att företaget låter mig gå i slutet av december. Jag har funderat över om det i så fall går att hitta andra jobb i den här stan, eller till och med se mig efter kneg i Dublin eller Cork.

 

I torsdags kom en av cheferna och bad mig och Morgan att följa med in på kontoret. Det kändes nästan som att bli inkallad till rektorn och jag kunde inte låta bli att fundera över om vi gjort något fel. Så var det definitivt inte.

Barbara, som hon heter, berättade att en av de fastanställda svenskarna skulle åka hem, och hon undrade om någon av oss ville ha den platsen. Antingen fick vi bestämma själva eller så skulle de kolla våra CV och välja en av oss.

Morgan sa direkt att han bara hade tänkt att stanna i fyra månader, och att det var bättre om jag fick den fasta tjänsten. Han visste att det var den här chansen jag väntat på, och efteråt sa han att han var glad för min skull.

Jag tackade givetvis ja. Hela tiden har jag tänkt att fyra månader är alldeles för kort, och att jag ville stanna längre. Helst ha en möjlighet att stanna hur länge som helst i fall jag trivs. Gud,ödet, slumpen eller vad ni vill hade gett mig precis det jag ville ha.

Vi skakade hand och chefen gratulerade mig. Hon satt jag jag kunde gå hem med full betalning resten av dagen, och att jag skulle vara på plats klockan åtta morgonen efter för att lära mig det nya jobbet.

 

Så nu har jag ett fast jobb i Dundalk. Visserligen är det sex månaders provanställning, men företaget behöver verkligen någon på den här tjänsten. Om jag sköter mig har jag möjlighet att stanna hur länge jag vill.

Det här suveränt av många anledningar.

Nu sitter jag på en annan plats bland de som är fastanställda. Jag fick vara med på deras månadsmöte igår, träffa VD:n och mina nya jobbarkompisar. De flesta är fortfarande utlänningar, men de har varit här länge och pratar bra engelska.

Tidigare har jag tänkt att min engelska nästan blir sämre när jag försöker kommunicera med tyskar, fransmän och italienare. Det problemet är borta nu.

Alla cheferna på den här avdelningen är irländare. Min bas heter Sinead.

Bara en sån sak.

 

En annan sak jag tänkt på är att det visserligen är skitkul att lära känna de andra nya som är från olika länder över hela världen. Men även om jag blir vän med dem så kommer de ändå flytta härifrån snart.

Nu är mina arbetskamrater, de jag jobbar med, fikar, äter lunch med och kanske till och med möter på puben på helgerna, människor som verkligen bor i Dundalk. Folk som ska stanna på obestämd tid, kanske för alltid. Precis som jag.

 

Själva kneget är ungefär samma som förut, men jag har hamnat i en mycket bättre position. Man kan säga att de säsongsanställda får göra skitjobbet, medans jag har fått de enklare men viktigare uppgifterna. Tidigare hade jag haft kontakt med kunder (svenska företag) som kanske inte ens vill göra affärer med oss. Nu kommer jag att vara ansvarig för kunder som köper varor av oss ofta, och många gånger i stora kvantiteter.

Tjejen som jag tar över efter verkar ha skött sitt jobb utmärkt, och det gör att jag glider in på en räkmacka. Om jag varit kvar på den förra positionen är jag helt säker på att de första veckorna hade blivit ganska svårjobbade, att jag fått kämpa för att jobba mig in. Men nu kan jag bara ta vid där den förra slutade. En lång tid framöver kommer jag att kunna dra nytta av saker som min föregångare gjort.

Och om jag lägger manken till har jag chansen att tjäna mycket mer stålar.

 

Men på ett sätt har jag också press på mig. Mitt öde ligger nu i mina egna händer. Det är upp till mig att göra bra ifrån mig, och på det sättet ha ett val att stanna här precis så länge jag vill.

Som jag skrivit tidigare så är min plan att stanna åtminstone till nästa sommar, för att då se om jag trivs och ta ett beslut om huruvida jag vill stanna ännu längre.

Det valet har jag nu.

 

Jag är medveten om att jag har haft tur och fått en kanonchans. Och jag lovar er, kära läsare.

I´m not gonna blow this one.

 


Kommentarer
Postat av: Thorin

Faan va coolt, gratulerar!!

2010-08-21 @ 16:45:12
Postat av: F.Berg

Grattis



MVH Far

2010-08-22 @ 06:39:33
Postat av: Pete

Lycka till m8

2010-08-22 @ 12:43:14
Postat av: Kenta

Fett grattis! Fast jobb är fast jobb helt enkelt.

2010-08-22 @ 21:00:22
Postat av: Blixt

Häftigt! är verkligen glad för din skull. Lycka till!

2010-08-23 @ 11:29:40
Postat av: denhemlige

Ett helt inlägg utan öl och drinkpriser:O!

Ha det!

2010-08-31 @ 21:25:16
Postat av: Stefan

Lever du?

2010-09-10 @ 17:36:07
Postat av: Jon

Tappa inte inspirationen till skrivandet nu! Vill ju höra hur det går!

2010-09-10 @ 20:42:32
Postat av: Lilla Blå

Precis, kom igen nu. Hur går det?

Postat av: Anonym

Time to update

2010-09-13 @ 18:14:36
Postat av: Jessica

Jag hittade din sida av en ren slump och jag har läst några av dina blogginlägg - det märks att du gillar att blogga :D

2011-07-13 @ 02:50:59
URL: http://djurförsäkring.net

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback