Första rapporten från det nya landet

Nu är jag på plats i Dundalk i de rödhårigas land. Jag har bara varit här i två dagar, men det känns mycket längre. Allt har nämligen gått väldigt snabbt.

På resan hit var jag lite smånervös men på gott humör. Allt gick någorlunda smidigt förutom att SAS slarvade bort en av mina väskor. Det löste sig ändå ganska bra. Jag var bara tvungen att köpa en ny tandborste och igår skickade flygbolaget väskan till mitt hotell.

Företaget hade skickat en taxi som hämtade mig på flygplatsen och körde mig till Dundalk. Jag delade taxi med en av mina blivande arbetskamrater – en kille från Ecuador som hette Lenin i förnamn. (Jag undrar om hans föräldrar tillhör någon kommunistisk gerilla, men jag har inte frågat honom än.)

Lenin och jag var sugen på att se vår nya hemstad. Så direkt när vi kom till hotellet slängde vi in våra väskor på rummen och tog sen en promenad. Ganska enkelt hittade vi vår arbetsplats och gick sen vidare lite planlöst. Givetvis fick vi syn på en pub och var båda sugna på att fira vår ankomst. Så jag avnjöt min första bärs i det nya landet på en lokalpub som hette Avenue Inn. Jag lade märke till att det fanns biljardbord och en skylt som sa något om kvällar med livemusik då alla bärs kostar tre euro. Men vanliga kvällar tog de strax under fyra euro för en pint Guinness, vilket jag tycker är ett bra pris om man jämför med Linköping.

Avenue Inn kommer jag förmodligen besöka många gånger av anledningar som jag återkommer till.

När jag kom tillbaks till hotellet gick jag ut och rökte och slog mig i slang med en Belgare som också skulle börja på samma ställe som jag.

 

På kvällen sen bjöd företaget på lite käk och det blev mingel med de av mina arbetskamrater som redan anlänt. Det är mycket spanjorer och fransmän som är nyanställda. Den enda svensken förutom jag hade blivit försenad, så honom träffade jag inte förrän igår.

Jag snackade mycket med belgaren (Fredrik) och Lenin. Det visade sig att Fredrik hade bil, så vi bestämde oss för att passa på att se stadens centrum innan vi gick och lade oss.

 

Vi var alla tre ganska exalterade där vi gick omkring och tittade på vår nya hemstad. Precis som jag mindes av mina tidigare irlandsresor så kryllade det av bookmakers och pubar. Det hördes tjo och tjim från många ställen vi gick förbi, och jag tänkte att i den här stan är det nog mycket vanligare att gå på lokal en söndagskväll än i Linköping.

När vi sett oss omkring slank vi in på ett ställe som hette Brubakers Inn, eftersom jag läst något om om puben på nätet. Även där kostade en pint fyra euro, så det verkar vara ett normalpris.

Det var ganska mycket folk på puben och det visade sig att Brubakers Inn hade liveband söndagskvällar. Men ingen av oss ville vara bakis första dagen, så vi tog bara varsin bira och åkte faktiskt hem innan bandet började spela.

Hotellet jag bor på är ganska lyxigt, så jag somnade ganska snabbt i den stora dubbelsängen min första natt i det nya landet.

 

Fortsättning följer...


Kommentarer
Postat av: Kenta

Låter grymt! Kör bara kör kompis

2010-08-10 @ 12:48:01
Postat av: Erik Vallhagen

Kul att läsa Olof! Minns när du var o hälsade på i Dublin och vi var ute och drack bira! Hoppas det blir bra med allt!

2010-08-10 @ 14:20:44
Postat av: slaktarn

oi mate... (du känner ju inte mig men skriver det ändå, du är en hjälte)



kul o se att du skriver igen. kul att någon har något intresant o skriva i denna bloggvärld av modekläder o annat tjafs. du har återuppväckt mina drömmar om den gröna ön. tackar för det... blir nog en tripp till dublin iaf i höst..otroligt o ha sett halva europa o inte irland..sämst..



hoppas du får det bra i det gröna paradiset..



over n out / slaktarn

2010-08-10 @ 20:57:28
Postat av: OM

Ja, det ska ju vara Olof Berg för att träffa på en kille från Equador som heter Lenin...eller är det en lundelliknande skröna?

2010-08-11 @ 10:15:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback