Funderingar en lördagseftermiddag

Om ett par timmar är det dags att gå till Konsert & Kongress för att se Willy Clay band. Jag har från säkra källor fått reda på att giget blir av, trots snöstorm och inställda tåg i hela landet.

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att lyssna på deras senaste platta Blue. Den är ganska bra, men kanske lite soft för min smak. Jag längtar efter lite mer dist på gitarrerna och lite mer ordentlig ångest i texterna. Men det blir säkert en helt okej spelning.

Som jag berättat tidigare så är jag luspank just nu. Om jag inte skulle recensera den här konserten så vet jag inte alls vad jag skulle gjort ikväll. Förmodligen suttit hemma och fördrivit tiden med att spela Betapet och Poker, samt att kolla på Rescue Me (jag har plöjt igenom fjärde och femte säsongen den senaste tiden). Med andra ord hade lördagen sett ut precis som vardagarna den här veckan, och det hade ju varit jävligt tråkigt.

 

Det får mig att tänka att min nya extraknäck är bra för mig både socialt, ekonomiskt och psykiskt. Mitt sociala liv blir bättre i och med att jag alltid träffar vänner och bekanta bland publiken. Dessutom får jag se en del konserter som jag annars skulle ha missat, och just att gå på gig är faktiskt mitt största intresse.

En annan fördel är att det faktiskt är ett jobb. Förutom den uppenbara fördelen att jag tjänar stålar så innebär det även att jag måste hålla mig nykter. Visst kan jag ta en öl eller två, men jag kan absolut inte dricka mig full. Speciellt inte om jag ska skriva recensionen redan samma kväll.

Det tycker jag är bra. Jag har länge efterlyst fritidsysselsättningar som inte innebär att man hinkar stora starköl hela tiden. Min bekantskapskrets (och även jag) är sorgligt enkelspåriga på den punkten. Men nu har jag hittat ett sätt att roa mig utan att det dels kostar en massa pengar, och dels slipper jag tampas med en baksmälla dagen efter.

På torsdag ska jag till L’ Orient för att se Hästpojken. Det kommer säkert att bli en bra konsert och en rolig kväll, för jag tror att flera av mina kompisar ska dit. Om jag inte skulle gått dit i egenskap av recensent skulle biljetten ha kostat mig runt en hundring och dessutom skulle jag ha druckit ett okänt antal pilsner – om jag överhuvudtaget hade haft råd att gå dit. Men nu innebär kvällen en vinst för plånboken och jag kommer att ha kul ihop med mina vänner utan att vakna med huvudvärk och ågren dagen efter.

 

Nu har jag fått ett uppdrag i veckan tre veckor i rad, och jag hoppas att det fortsätter att trilla in jobb. Givetvis måste jag fortfarande se till att hitta ett ordentligt arbete som jag kan försörja mig på, och det är andra bitar i mitt liv som också behöver förändras. Men det jag har varit mest missnöjd med i mitt liv är inte att jag inte har ett jobb att gå till 40 timmar i veckan och en fru som väntar på mig när jag kommer hem. Singellivet är bekymmersfritt på ett sätt som många gånger är ganska skönt och jag lider egentligen inte så mycket av att vara hemma på dagarna.
Men ibland tycker jag att jag tillbringar för mycket tid i min ensamhet, för att jag av ekonomiska och andra orsaker inte har något val. Ibland har jag helt enkelt inte råd hänga med mina kompisar när de ska göra något kul, och det är ofta konserter jag missar för att jag saknar pengar. Det är då mitt liv blir för tråkigt.

Om jag regelbundet får nya recensentuppdrag tror jag att jag kommer att kunna trivas rätt bra med tillvaron, trots att jag egentligen fortfarande är arbetslös, singel och jag fortfarande inte slagit igenom som författare. Mitt nya extraknäck har egentligen inte löst några av mina problem, men det kan förbättra min tillvaro så pass att jag tror jag kan stå ut med livet medan jag kämpar på för att uppnå de saker som jag verkligen vill ha.


Kommentarer
Postat av: Gert-Inge

Her du läst "Stå aldrig still" om Thåström än? Jag har beställt den och ser fram emot den.

2010-02-23 @ 09:49:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback