Thåström och lite annat


Nu är det snart en vecka sen, så jag tänker inte ge er någon uttömmande recension av Thåström. Om ni vill veta hur det var kan ni
läsa vad Correns recensent skrev. Han var helt lyrisk och jag håller med honom till fullo. Det var en magisk kväll.

Jag har sagt det förut men jag måste skriva det igen. För mig är att se Thåström live som att äntligen ha sex med en tjej man är kär i, efter en lång period av onanerande och känslolösa one-night-stands på fyllan. Jag inser att det var det har jag jagade hela tiden, det här jag ville ha. Att allt innan bara var surrogat. Den mannens utstrålning och scennärvaro är helt extraordinär och känslan jag får under hans konserter går helt enkelt inte att jämföra med något annat.

Förra fredagen var till råga på allt både jag och Thåström på våra bästa humör. Sex och konserter har det gemensamt att båda parterna måste vara lika exalterade för att det ska bli riktigt lyckat. Dessutom var jag precis lagom full, vilket även det är en förutsättning för att det ska bli en bra upplevelse. Jag vill gärna ha några glas rödvin under västen så att hämningarna släpper. Men det får inte bli för mycket, för då blir man trött och okoncentrerad.


Under första låten insåg jag att jag inte hade någon lust att långt bak i publikhavet och digga lite halvhjärtat. Så jag trängde mig lite smidigt förbi alla åskådarna och hamnade till slut nästan ända längst fram vid kravallstaketet, där jag blev fullständigt uppslukad av stämningen och mådde som en prins.

Pimme gjorde än av sina allra bästa konserter och varenda jävla låt var helt suverän. Men förutom Släpp aldrig in dom och Främling överallt (den kick jag kände under introt till den låten avslutades med en slags musikalisk orgasm när Thåström ursinnigt gick loss på en triangel innan musiken dämpades och han började sjunga den oerhört grymma och vackra texten) som corren mycket riktigt nämner som höjdpunkter, så vill jag även tillägga att Ungefär så här var något extra för mig. Jag blev helt förhäxad av att stå bara några meter från Pimme och se honom maniskt veva med armarna, stirra ut på mig och resten av publiken med sina vilda ögon och skrika "Låt dom aldrig få se dig skaka, låt dom aldrig aldrig aldrig, få se dig gå ner." Helt underbart!

Till råga på allt dök Bruno K Öijer under extranumren - den Linköpingsfödde poeten med nästan lika stark utstrålning och unik stil som Thåström själv - och läste dikten Terror, medan bandet kompade och Pimme stod och bultade på en lång spiral med en inlevelse som att hans hela existens berodde på om han skulle lyckas slå ihjäl den där spiralen.


Jag kände mig helt nyknullad efteråt och gick omkring med ett fånigt leende på läpparna resten av kvällen.

 

Efter att ha sett Thåström två gånger på en vecka och dessutom en spelning med Stefan Sundström, kändes det som att jag har roat mig med råge för den här månaden. Och det är ju bra det. För nu är plånboken tom och jag har knappt råd att gå utanför dörren. I helgen har jag inte ens pengar till att dricka mig småpackad framför På Spåret.

Det har känts lite tråkigt att redan innan veta att helgen kommer att bli händelselös. Så jag blev glad idag när jag fick ett mail som upplyste mig om att jag ska på konsert nästa helg också.

Linköpings lokala blaska vill att jag ska recensera Willy Clay Band som spelar på Konsert & Kongress på lördag. Jag är inte alls insatt i WCB, men det jag hittade gjorde mig intresserad. De spelar en slags rock med starka influenser av country och bluegrass, och de låtar jag hittills hört var helt okej.

Dessutom upptäckte jag att de på senaste tiden spelat en cover av The Bands The Weight på sina konserter, och det ger i alla fall mig förhoppningar om en bra spelning.

 

Livet är full av oväntade vändningar. Förra vintern stod jag och diskade i mitt anletes svett på Konsert & Kongress på lördagskvällarna. Nu i helgen sitter jag bland publiken på samma arbetsplats. Jag har biljetten betald och på själva recensionen tjänar jag lika mycket som under sex timmar i diskrummet.

 


Kommentarer
Postat av: Pete

"I helgen har jag inte ens pengar till att dricka mig småpackad framför På Spåret"



Blir inte ens "på spåret" pga OS :/

men oroa dej inte har skickat ett argt brev till svt ;)

2010-02-18 @ 18:21:57
Postat av: Anonym

Har du haft många onenightstands i vinter?

2010-02-19 @ 12:30:14
Postat av: Olof

Förväntar du dig verkligen att jag ska svara på den frågan?

2010-02-19 @ 12:36:45
Postat av: Anonym

Nej, och det är inget som behövs ändå. Vi vet.

2010-02-19 @ 15:22:44
Postat av: Anonym

HA ha ha ! ! ! !

2010-02-19 @ 22:11:59
Postat av: Gert-inge

Dom kommentarerna från den anonyma är ett frekvent inslag. Undra hur många onenightstands han/hon upplever. Troligtvis inga, jag tror inte ens dennes eventuella partner skulle vara intim med idioten.

2010-02-19 @ 23:56:27
Postat av: Pete

2010-02-21 @ 01:47:26
Postat av: Pete

vad fan har det för betydelse hur många onenightstands olof har haft i vinter? Det är fett irrelevant och inte alls vad texten handlar om.

jag undrar vad som försigår i vissa människors huvud

2010-02-21 @ 01:53:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback