Drömmer mig bort

Idag sökte jag två jobb på Irland. Det var någon resebyrå som behövde svensktalande för att ta emot telefonbokningar. Om man blev anställd skulle man få hjälp att hitta boende och pengar till flygbiljett. Jag tror tyvärr inte att jag får något av jobben, det finns säkert andra sökande som har bättre meriter för just den branschen. Men det skadar inte att försöka. Dessutom ger det lite inspiration till dagdrömmarna.

 


Jag skrev något härom veckan om att jag vill att livet ska vara ett äventyr, och det skulle det kunna bli om jag fick ett jobb på Irland. Det stod inte vilken stad resebyråns kontor ligger i, men jag misstänker att det ligger i Cork – Irländska republikens näst största stad. Jag har varit på semester på Irland flera gånger, men just Cork har jag faktiskt aldrig besökt.

Eftersom jag aldrig varit där skulle en enkel sak som en promenad genom stan kunna vara en smått fascinerande upplevelse. Mycket mer intressant än att gå omkring någonstans som turist. Jag skulle nämligen utforska en plats som jag tänkte tillbringa en obestämd framtid på, ett ställe där jag skulle bo och jobba – leva mitt liv helt enkelt.

 

Varje kväll efter kneget skulle jag gå ut och gå. I början skulle jag hålla mig omkring den plats där jag bodde. Utforska omgivningen och hitta parker och andra trevliga promenadstråk längs floden som löper genom stan. Sätta mig på en parkbänk, röka och kolla på folk.
Leta upp ett bibliotek, skaffa lånekort och låna böcker av författare jag tidigare inte hört talas om.

Försöka hitta en pub inte allt för långt från min lägenhet där de har billig Guinnes, eller Beamish - den lokalbryggda stouten som är riktigt god den också. Jag kollar alla pubar i området. Slår mig ner vid bardisken, bläddrar i en irländsk tidning och ser vad de skriver om på kultur- och nöjessidorna där. Njuter av en pint i min ensamhet och tjuvlyssnar på stammisarna. Småpratar med bartendern och förhör honom lite om lokala seder och bruk.

 

På kvällen går jag hem och skriver i bloggen om mina upplevelser i det nya landet. Jag får ny inspiration till skrivandet för jag har så mycket att berätta. Om det känns lite ensamt i början innan jag skaffat nya vänner så kan jag bara ringa nån polare hemma, för jag har skaffat skype och ringer gratis. Får jag hemlängtan lyssnar jag på Thåström på Spotify eller kollar på På Spåret på svt.play.

Men oftast tittar jag på irländsk teve eller läser irländska böcker, för jag vill lära mig mer om landet och förbättra min engelska.

 

Efter en tid hittar jag ett ställe med både jukebox och biljardbord, och till den puben återvänder jag ett par tre kvällar i veckan. Sitter där med min tidning, spelar låtar och tittar på snooker på den lilla teven över bardisken. När jag varit där några gånger kanske jag vågar mig på att utmana nån av stammisarna på en åttaboll. Jag kommer antagligen få stryk, på brittiska öarna kan de flesta spela någorlunda bra biljard. Men vad gör det, för efteråt sätter jag mig vid stammisarnas bord och slår mig i slang med dem. Lär känna grabbarna, tar del av skvallret och hakar på skämten.

En av stammisarna tipsar mig om ett bra lokalt band som ska spela på en närliggande klubb snart. För irländarna gillar musik och det går att se liveband flera gånger i veckan i Cork.

 

På lördagen när jag har min första riktiga lön på fickan går vi på den där klubben ett helt gäng. Det är jag och några av killarna från puben där jag bor, någon har tagit med sig sin syrra och hon har i sin tur tagit med sig några kompisar.

Bandet är förvånansvärt bra. De lirar egna låtar men för att få igång publiken varvar de med covers av Lou Reed, The Pouges, Tom Waits och The Clash. Som extranummer spelar de en krossande version av Sinead O’Connors The lamb´s book of life.

Bandet har ännu inget skivkontrakt, men de säljer hemmabrända cd vid ett bord bredvid baren. Jag köper en sån cd för jag har en känsla av att det där bandet snart kommer att slå igenom.

Efter konserten är alla i högform och vi dricker oss fulla inne på den där klubben. Jag börjar snacka med en av tjejerna i gänget och hon heter Siobhan eller Roisin eller Sharon. Det spelar inte så stor roll vad hon lystrar till för hon har rött långt hår och hon har ingen aning om vem jag är eller vad jag gjort förut. Hon har ingen kusin som gick på samma skola som jag och hon har aldrig varit ihop med någon av mina kompisar och jag har aldrig legat med någon av hennes. Jag känner hur befriande det är att börja på ett blankt papper och just därför blir jag otroligt intresserad av allt hon säger och låter själv käften gå helt hämningslöst. Vi pratar ända fram till att klubben stänger och jag berättar jag en del saker för henne som jag aldrig berättat för någon, men samtidigt uppfinner jag på något sätt mig själv igen. Och jag tittar in i hennes gröna ögon och tänker:

I tell you all my secrets but I lie about my past

 

Jag kanske följer med henne hem och sover över. Eller också gör jag inte det. Men hur som helst; När jag vaknar på söndagsmorgonen tänker jag att det var länge sen jag kände mig så fri som igår.

Medan jag äter frukost lyssnar jag på cd:n med bandet jag såg dagen innan, och jag längtar inte hem det minsta.

 


Kommentarer
Postat av: Hav utan hamnar

Tackar, ja det känns helt okej faktiskt. Ska bli intresant... och du ska till Irland eller? ;)



/Guinness

Postat av: Din gamle klasskompis

Mänsklig, realistisk och vacker dröm!

Inte så svårt att förverkliga den drömmen gamle polare!

Vad är det som hindrar dig?

2010-01-19 @ 13:35:30
Postat av: Anonym

Innan jag ens sett ovanstående kommentar var min tanke just "Dreams can come true, vad kan DU själv göra för att faktiskt förändra ditt liv och inte bara låta detta stanna vid en dagdröm???"

2010-01-19 @ 19:49:36
Postat av: Carpe diem

2010-01-19 @ 22:58:08
Postat av: Anonym

Låter kanon tycker jag vad väntar du på? Åk till Irland sök ett jobb där på plats måste ju vara bra mycket mer spännande än linkan. Flyg billigt prova våga kör för fan. Du kan ju inte bara sitta här o glo

2010-01-19 @ 23:03:23
Postat av: Mattias

Härlig krönika!

..har aldrig varit inne på din blogg förut..men jag "snubblade" in här idag..och jag gillar verkligen ditt sätt att skriva..ska säga det till dig nästa gång jag ser dig..för det gr jag ibland:=)

..tillbaks till krönikan.. give it a go..det är bara att bestämma sig..sen löser sig allt..tror jag..och om inte..så skiter det sig..och det har det´la gjort förut ..eller hur? :=)



Lycka till!!

2010-03-27 @ 10:07:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback