Jag vill att det ska glittra som pianot i Jungleland

Igår var det säsongspremiär för Mad Men. Det började vid tio och jag hade laddat med att värma en pizza i ugnen precis innan. Första avsnittet var riktigt bra och startade en del intriger som gör att jag har höga förväntningar på resten av säsongen.

Jag är lite gammalmodig i dessa tider när alla laddar ner och tittar på saker precis när de vill. Så här på vintern gillar jag att följa en tv-serie och se den en gång i veckan. Det kan skapa lite mening åt en annars tråkig vardag när man har ett bra program att se fram emot på kvällen.

Fast när jag tänker efter så visar det hur jävla tråkigt livet är på vintern. Att man inte tycker dagen är helt bortkastad eftersom man har EN TIMMES kvalitetsdrama att se på kvällen.

 

Jag har hatat vintern i många år och jag har insett att det kommer aldrig att ändra på sig. Det tror jag inte beror på att jag är speciellt svartsynt eller depressivt lagd. Snarare tvärtom.

Jag gillar livet och vet att det kan glittra som pianot i Bruce Springsteens Jungleland. Jag vill att tillvaron ska vara något av ett äventyr, att det ska hända spännande saker. Jag behöver nya intryck hela tiden, träffa intressant folk, prata, skratta, LEVA. Jag vill ha lite rock´n´roll helt enkelt.

Men så här års händer det ta mig fan ingenting. När det är kolsvart och svinkallt utanför mitt fönster och jag sitter i min soffa och tittar på ett Vänner-avsnitt som jag sett flera gånger förut, då är soundtracken till mitt liv snarare något depressivt tyskt industrisyntband från åttiotalet, än något från Born to run. Mörkt, dovt, monotont och varenda låt låter nästan likadan.

 

Jag vet att det finns folk som tycker att den här årstiden är mysig. Och visst, den skulle kunna vara det om man var nykär och kunde sitta i badkaret med tända ljus, en bra platta på stereon och dricka rödvin med en vacker, trevlig, rolig tjej som sällskap. Men hur ofta har man det så?

Jag skulle kunna stå ut med den här årstiden om jag åtminstone hade en någorlunda välbetalt jobb. Då skulle jag kunna aktivera mig så mycket som jag behöver. Jag menar inte att jag måste åka till andra sidan jorden där det är sol och värme. Men jag vill ha råd att kunna GÖRA saker. Så här års skulle jag vilja springa på varenda konsert som är det minsta intressant, spela biljard ett par tre gånger i veckan, vara ute bland folk och försätta mig i situationer där det åtminstone finns en chans att något kul och oväntat ska hända.

 

Men det går inte just nu. Idag är det visserligen fredag. Men kylan, mörkret, månaden, årstiden och ekonomin gör att jag är så gott som säker på att ikväll händer inte något som jag kommer att minnas med glädje resten av livet. Jag kommer inte att se en konsert som är så bra att jag står längst fram och skriker rakt ut, jag kommer inte bli kär ikväll och det kommer inte ens att bli kvällen då jag gör min längsta serie i biljard.

Det mest spännande som kan hända är att jag dricker mig småfull framför På Spåret.

 

Livet kanske är fullt av såna dagar. Men jag vill bara inte acceptera att det är så.


Kommentarer
Postat av: tom lilywhite

Tack Olof. Underbart inlägg. Lite dystert men ack så träffsäkert.

Trösta dig med att På spåret blivit bra mycket bättre sen Luuk/Lindström tog över.

Länkade till din blogg. Hoppas du inte hade nåt emot det:)

//Tom

Postat av: Angelica

Sv; haha, ta det lugnt. :) La ut två bilder nu, kommer fler sen tror jag.

2010-01-09 @ 21:08:27
URL: http://tjockkatt.webblogg.se/
Postat av: Felicia

Instämmer med Tom. Det här inlägget var helt suveränt skrivet. Du kan!!

2010-01-10 @ 12:30:16
Postat av: Olof

Tack, Tom & Felicia!

2010-01-10 @ 12:33:40
Postat av: Angelica

Sv; Han är född 1951, gamle Uffe.

2010-01-10 @ 23:34:38
URL: http://tjockkatt.webblogg.se/
Postat av: Blixt

Träffsäkert! som vanligt förstås,diggar din blogg skarpt ska du veta. Lyser upp i vintermörkret, kram

2010-01-13 @ 10:27:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback