Trettondagen

Röd dag och svinkallt. Jag har knappt varit utanför dörren på hela dagen. Gick till ICA i Tannefors och köpte kattmat och tvättmedel, det är allt. Jag har tvättat, läst aftonbladet, gjort meningslösa grejer på facebook och pratat i telefon. På tal om facebook förresten; jag har snart 300 polare där, men ändå har jag inte träffat en människa sen igår kväll. Jag vet inte om det säger något om mitt eget liv, eller mer om den tidsålder vi lever i.

Jag har ingen bok att läsa och det är inget på tv som jag direkt vill se ikväll. Men imorgon är det säsongspremiär för Mad Men. Det ser jag fram emot. Har gillat den serien sen första avsnittet, kanske för att de flesta män har hatt och att de röker och dricker sprit i nästan varje scen.

Skönt att det är vardag igen imorgon, då kanske jag kan hitta en anledning att gå ut.

 

Tyvärr kära läsare, jag har bestämt mig för ni aldrig kommer att få läsa min årskrönika. 2009 är ett år som jag helst bara vill glömma och jag märkte att jag började grubbla över gamla grejer redan när jag skrev om det. Jag hade kommit upp i nästan fyra sorgsna A4 redan innan jag var framme i maj. Om jag skulle berätta om allt personligt som hänt mig skulle jag kanske få kommentarer av er läsare och det skulle säkert bara få mig att grubbla ännu mer.

Det började så bra det året och jag minns när jag skrev årskrönikan över 2008.
Då hade jag ett distansförhållande, var dökär och vi planerade faktiskt att flytta ihop senare under 2009. Jag var timanställd på två ställen, hoppades på att få jobba mer och mer, och skrev dessutom krönikor för en tidning. Min ekonomi var bättre än på många år.
Jag var positiv till livet och hade hopp om framtiden.


Fyra månader senare fanns inget av det kvar. Allt hade rasat sönder. Det blev mindre och mindre timmar på båda ställena där jag jobbade, och till slut slutade de att ringa mig helt. Tidningen jag skrev för lade ner sin Linköpingsavdelning. Det hade tagit slut med tjejen. Ekonomin var till och med sämre än vanligt.

Och värst av allt: Tre av mina vänner hade gått bort.

Resten av året gick i stort sett åt till att försöka smälta de förlusterna och se till att inte sjunka ner i ett självdestruktivt mörker.

Dessutom hände det ett par fördjävliga saker senare under året som är för privata för att skriva om på internet.

 

Som ni kanske förstår har jag inte lust att berätta en massa detaljer om de här sakerna för okända människor. Om ni vill få en bild av mitt år kan ni gå bakåt i bloggen och läsa.

 

Men om jag ska försöka hitta något positivt med förra året så finns det faktiskt några saker.

Jag gav ut min bok Jag känner ändå ingen i Norrköping i februari. Den blev inte direkt en bestseller, men jag fick någorlunda bra kritik i två tidningar och biblioteket köpte in den. Det var något av en milstolpe i livet för mig och det jag helst av allt vill minnas av förra året.

Just nu kan ni läsa min bok gratis här.

I maj återknöt jag kontakten med en av mina bästa vänner som jag hade saknat i flera år.

I slutet av året fick jag in åtminstone en lilltå i tidningsbranschen i och med att jag praktiserade på Corren och sen fick jobba några dagar i december.

 

Mer än så tänker jag inte säga om 2009. Nu är det dags att gå vidare, sluta grubbla över allt skit som hände förra året och se till att 2010 blir ett bra år för mig.

 

Tack och hej!


Kommentarer
Postat av: Angelica

Synd att ditt år inte verkar ha varit något vidare. :/

Postat av: webbe

året börjar ju bra för dig me en grym konsert! glöm inte d!

2010-01-11 @ 06:53:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback