I´m off to Dundalk in the green, fuck the queen!


Dundalk är en liten stad på Irland mindre än tio mil norr om Dublin, precis under gränsen till Nordirland. Det är ungefär lika långt till Belfast som till republikens huvudstad, så den ligger mittemellan de två största städerna på ön.
En gång i tiden var det den stad i Leinster (Irland är geografiskt uppdelat i de fyra provinserna Leinster, Munster, Connacht och Ulster) med högst arbetslöshet. Det skapade givetvis en massa sociala problem och allmänt missnöje, och det i kombination med närheten till gränsen gjorde att många invånare sympatiserade med Irländska Republikanska Armén. Staden blev något av ett center för smuggling av vapen och andra värdesaker in i Storbritanniens sista koloni.

Därför fick Dundalk smeknamnet El Paso – efter den något laglösa gränsstaden mellan USA och Mexico.

 

Jag har faktiskt varit där en blöt natt för snart tio år sen. Min reskamrat kände en kille som bodde där. Så vi fick sova hos honom och han tog med oss till sin stampub där vi tog en pint Guinnes med några av de infödda grabbarna. De var mycket gästvänliga och underhöll oss med historier om hembrännare som byggde sina hus precis på gränsen. När Irländska polisen kom på besök flyttade de helt enkelt apparaten och mäsken in i Nordirland, och när den brittiska ordningsmakten dök upp flyttade de tillbaks alltihop in i republiken.

När de hörde att vi var från Sverige så sa en kille att han ville visa oss något som turister inte brukade se. De närmaste timmarna satt jag halvpackad i baksätet på en jeep medan vi åkte kors och tvärs över gränsen. Vi befann oss i området där IRA var som mest aktiva och britterna hade hårdast militär närvaro. Helikoptrar cirkulerade på himlen ovanför oss medan vi tittade på utkikstorn, militärbaser och minnesmärken över stupade IRA soldater.

En av mina reskamrater var engelsman. Han berättade efteråt att han aldrig varit så rädd i hela sitt liv.

 

Men tiderna förändras. Långfredagsavtalet från 1998 banade väg för att IRA några år senare faktiskt lade ner sina vapen. Britterna började i samband med det avveckla sina militärbaser och 2007 åkte den sista ockupationssoldaten hem.

Irland fick ett ekonomiskt uppsving på 2000-talet, ett fenomen som kallades the celtic tiger. Ön som tidigare var ett ställe man flyttade ifrån för att överhuvudtaget ha en chans att få jobb blev plötsligt ett land som importerade arbetskraft.

Dundalk, i egenskap av knytpunkt mellan Dublin och Belfast, blev då ett attraktivt ställe att göra affärer.

Nu är Dundalk en blomstrande stad. Det är äntligen fred i området och arbetslösheten är låg. Idag har staden 35 000 invånare och flera multinationella företag har sina europakontor i Dundalk.

 

Det har resulterat i att en viss hattbärande bloggare har fått jobb där.

I mitten av augusti flyttar jag till Dundalk på Irland och börjar knega. Det ser jag fram emot av flera anledningar. Dels har jag länge behövt ett jobb och det ska bli skönt att äntligen få struktur på livet och lite ordning på ekonomien. Men också för att jag ända sedan jag var där första gången har velat testa att bo och jobba på den gröna ön. Jag har alltid trott att jag skulle trivas med människorna och kulturen där.

(Ni kan läsa mer om mina tankar om att flytta till Irland här. Det känns lite fascinerande att läsa det nu, för när jag skrev det inlägget var det en dagdröm. Nu är det verklighet.)

 

Jobbet är till att börja med bara året ut. Men det finns chans till förlängning och jag tänkte försöka stanna åtminstone till nästa sommar. Jag ser nämligen ingen som helst anledning att åka hem till Linköping i januari och gå arbetslös igen.

Vem vet, det är möjligt att jag trivs så bra att jag aldrig flyttar hem.

Men jag lovar er en sak. Jag ska berätta om mina äventyr i det nya landet i den här bloggen.

Det kan bli roligt för både er och mig.

Det här är vad jag behöver både personligt, och för att jag ska hitta tillbaks till glädjen i att skriva i bloggen igen.

 

Fotnot: Titeln på det här inlägget är en parafras på en ramsa som brukar sjungas under Hibernian FC:s matcher.