Uppiggande saker i januarimörkret

Sista veckan i januari brukar inte vara årets roligaste, och det var inte den här heller. Men trots mörkret och den tråkiga månaden har jag faktiskt trivts rätt bra med tillvaron. Bland annnat har jag piggats upp av oväntade saker som folk sagt till mig.

 

Jag har bestämt mig för att odla stort skägg igen och det börjar bli ganska tjockt. Det är ganska billigt att gå till frisör här nere, så jag tänkte att när det blir för långt låter jag en barberare klippa det lite kortare på sidorna och snygga till det allmänt.

 

En dag stod jag utanför jobbet och rökte. Då kom en gammal man och promenerade förbi. Jag hade aldrig sett honom förut, men han pekade på mitt ansikte och sa:

 

-         What a great beard!

 

Skägg är populärt i det här landet och det är många äldre som ser ut som bohemiska poeter. Så att en irländsk gammal gubbe komplinenterade mitt skägg får mig att känna att jag är på rätt spår.

 

Som många andra har jag ett jobb som egentligen inte är särskilt spännande. Man sitter på samma stol åtta timmar framför en dator och gör ungefär samma sak varje dag. Därför brukar jag prata och skämta mycket med framför allt min svenske arbetskamrat Andreas (förra veckan skickade jag en rolig kommentar i ett mail när Andreas pratade i telefon, vilket resulterade i att han började asgarva en kund rakt i örat), jag har ofta en ganska skämtsam ton när jag snackar med både chefer och kunder och jag skickar roliga mail till de andra i de Nordiska teamet flera gånger om dagen.

Om jag inte höll på sådär skulle jag förmodligen bli totalt uttråkad och vantrivas på jobbet.

Men det är inte alls så att jag missköter mitt arbete. Min statistik över hur många kunder jag snackar med om dan är högre än genomsnittet, och den här veckan lyckades jag faktiskt sälja bäst av alla på hela Europamarkanden.

 

I ondags hade vi avskedsmiddag för en arbetskamrat som ska flytta tillbaks till Brasilien. Vi var 15 personer som åt trerättersmiddag och drack en massa rödvin på en restaurang här i stan.

Ungefär häflten av gästerna var arbetskamrater jag inte känner så väl.

En fransman jag tidigare bara hälsat på hamnade bredvid mig. Vi började snacka och han berättade att han var jättetrött på jobbet och tyckte det var allmänt tråkigt. Men han sa att det fanns en sak som piggade upp.

Trots att han inte förstod ett ord svenska sa att han varje arbetsdag blev lite mindre tråkig av att han kunde höra mig sitta och skratta och skämta med Andreas. Han tyckte min stil och attityd förbättrade stämningen på hela arbetsplatsen.

 

Kan man skriva en sån sak i sin CV?

 

Igår var jag på Corbetts med en massa jobbarpolare. I rökrummet började en irländsk man i 50årsåldern snacka med mig. Då han hörde att jag var svensk började han prata om Irland i allmänhet och Dundalk i synnerhet och hur alla människor i hans ålder och äldre påverkats av konflikten i Nordirland.Han sa mer eller mindre rakt ut att han hade ett förflutet som Provo och antydde faktiskt att han hade brittiska soldaters liv på sitt samvete. Han berättade hur mycket han hatade Margaret Thatcher, bland annat för att hon låtit Bobby Sands och andra krigsfångar hungerstrejka sig till döds 1981.

Och så berättade han en otroligt intressant sak. En av hungerstrejkarna är stammis på Corbetts. Tydligen pratar han aldrig om saken, men innan strejken avblåstes hade han hungerstrejkat i 70 dagar för att irländska fångar skulle få de mänskliga rättigheter som FN föreskrivit, i brittiska fängelser.

Den hungerstrejeken var en världsnyhet i början av 80talet och en viktigt del i Västeuropas efterkrigshistoria.

 

Jag och den irländske mannen satt kvar i rökrummet och snackade en stund till. Han sa då till mig att Irland är ett land som förr inte vara vana vid invandrare, utan var den befolkning som själva emigrerade. Men han tyckte att det var bra att jag var här, önskade mig välkommen till hans hemland och sa att det var jag och andra utlänningar som kunde hjälpa till att göra Irland till ett bra land i framtiden.

 

Jag undrar om invandrare i Sverige någonsin får höra såna saker om de börjar snacka med en svensk man på en nattklubb?


Kommentarer
Postat av: slaktarn

oi, läste din blogg innan du la den på hyllan. både när du bodde i linköping o starten i dundalk. kul att du börjat skriva igen.



take care



over / S

2012-02-19 @ 13:24:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback