Dags att bekämpa monotonin

Jag vet att det är ett bra tag sen jag skrev i bloggen. Sorry, kära läsare. Hade verkligen tänkt att skriva regelbundet igen, men det blev inte så.

Men nu ska jag börja igen och försöka skriva något åtminstone en gång i veckan.

 

Så vad har hänt sen sist?

 

För en månad sen kände jag en känsla av rastlöshet och frustration komma smygande över mig. På kvällarna hade jag en tendens att grubbla över gamla grejer, saker som hänt för länge sen och som inte påverkade mitt dåvarande liv det minsta. Jag att där framför teven och tänkte på saker som jag egentligen inte var ledsen eller arg över längre.

Och det störde mig något fruktansvärt.

 

Sen en dag slog det mig plötsligt vad det berodde på.

 

Just den veckan hade jag slagit ett rekord. Aldrig förr i hela mitt liv hade jag jobbat heltid på samma ställe i mer än ett och ett halvt år.

Och det var det som gav mig den gnagande känslan av rastlöshet och frustration över något jag inte visste vad det var.

Saken var den att äventyret var över. Det var inte längre så spännande att vara i ett nytt land på ett nytt jobb. Mitt liv hade blivit samma rutin och monotoni som antagligen ni andra knegare känt av i åratal.

Jag jobbade åtta till halvfem måndag till fredag vecka efter vecka. Vardagkvällarna såg ganska likadana ut. Antingen satt jag hemma och såg på tv eller gick till Corbetts och spelade biljard.

På helgerna gick jag ofta till McManus och träffade ungefär samma folk varje helg, eller så spelade jag poker med ett gäng jobbarkompisar. Båda sakerna var visserligen oftast riktigt kul, men det började bli rutin och monotoni det också.

 

Men vad skulle jag göra åt det här?

 

Jag ville inte flytta igen och börja om på nytt igen i en annan stad. Jag trivs i Dundalk och tycker det är bra att jag äntligen lärt känna staden och skaffat riktigt vänner – till skillnad mot ytliga krogbekanta.

Jag ville inte byta jobb heller. Dels är det i stort sett omöjligt att hitta ett annat jobb för mig i Dundalk. Men jag trivs faktiskt med att kunna mitt jobb och rutinerna, känna mina jobbarpolare, kunder och chefer.

Inte heller där ville jag börja om och vara den förvirrade nya killen.

 

Svaret blev att jag måste hitta på nya och spännande saker på helgerna när jag är ledig. Jag har faktiskt lite stålar nuförtiden och möjlighet att göra saker, så det är bara dumt att gå på samma pubar varenda jävla helg.

Sagt och gjort. Min jobbarpolare Eero nämnde att han skulle åka till Barcelona över en helg. På 30 sekunder bestämde jag mig för att hänga med.

Jag har aldrig varit i Barcelona men alla jag känner som varit där gillar staden. Flygbiljetten var inte så dyr och inte hotellet heller. Och lite av resekostanderna kommer jag att spara in genom att ta med mig billiga cigg hem.

Dessutom har jag alltid gillat mörkhåriga damer med bruna ögon, och det borde ju Spanien vimla av.

 

Nästa fredag sticker jag.

 

Men jag nöjde mig inte med den trippen. Helgen efter spelar Mick Jones i Dublin, och han ska lira Clashlåtar för första gången sen 1984.

Det är lite av en drömkonsert för mig och jag ser otroligt mycket fram emot det.

 

Helgen efter är det påsk och jag är ledig fyra dagar. Jag tänker inte gå och driva omkring i Dundalk (där man inte ens kan gå på puben på långfredagen) utan jag sticker till London och hälsar på en finsk före detta jobbarkompis som flyttat dit.

Kan bli skitkul det också.

 

Nu kommer snart våren till Irland och det gör också att monotonin bryts lite. Inte bara för att den tråkiga vintern är över utan också för att dessa trista femdagarsveckor blir färre. Jag jobbar inte på svenska helgdagar, så de närmaste månaderna har jag flera långhelger i och med första maj, kristihimmelsfärd, nationaldagen och midsommar.

Då tänkte jag passa på att resa runt lite i mitt nya hemland. Jag har visserligen varit runt i det här landet, men det var tio år sen när jag var här på semester. Sen jag flyttade hit har jag faktiskt bara varit i Dublin och Belfast förutom Dundalk.

De första städerna jag tänker besöka är Galway och Cork.

Det är så min taktik ser ut nu. Under våren och sommaren tänker jag se till att njuta av att jag numera har lite deg, skämma bort mig själv, resa och roa mig.

Det finns ingen anledning att sitta framför teven och grubbla längre. Världen har mycket att erbjuda för en rödhårig killen från Ekholmen.

***

Appropå grubbel. Jag planerar att skriva lite mer poetiska filosofiska stycken stycken i framtiden. Inte dikter men allmänna funderingar om livet. Då kanske jag hämtar teman från saker jag grubblat över förr, eller jobbiga saker som hänt mig.

En del av de grejerna kanske kan bli lite svarta. Men det betyder inte att jag mår taskigt nu eller när jag skriver dem, eller att jag jämnt grubblar över jobbiga saker. Det beror bara på att om man ska skriva något av litterärt värde måste man ibland gräva där det gör som ondast.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback